Ett litet stort hus.

På påsken lekte Leia och jag med mitt gamla dockhus i Vasa. Vilken nostalgitripp för mig! Oj, vad jag längtar att flickorna skall bli lite större så vi kan ta det med oss hem. För dockhuset var mycket kärt för mig då jag var barn och jag var stolt över att ha ett lite ovanligare dockhus än det vanliga Lundbyhuset som de flesta andra hade. Det är i riktigt bra skick, vårdats med kärlek med andra ord, men vissa väggar kanske skulle må bra av en ny tapet och vissa möbler var nog lite väl nötta, dvs gick önder direkt en nästan treåring tog tag i dem. Kanske man redan nu kunde börja kika på nya möbler i smyg?

Cyklar.

Välkommen hit till min nygamla blogg här på mariamuminmamman.wordpress.com! Här kommer jag att fortsätta blogga som förut, dvs dokumentera vår vardag för att kunna komma ihåg den efteråt. Jag vill fortfarande fokusera på det positiva, kalla det glansbildsblogg eller ej, men jag känner inget intresse av att sätta tid på en massa inlägg om de mindre positiva dagarna/stunderna som ju finns i alla (?) småbansfamiljers vardag.

Det känns nog lite ironiskt att lägga upp ett par bilder på cyklande barn i solskenet då det snöar på fullt ute, men en “takatalvi” hör väl till varje år. Tur är att den kom idag och inte nu på tordagen, som ju råkar vara min födelsedag.

Men cyklar var det ja. Leia fick alltså en ny 16 tums cykel som hon förstås direkt ville provköra. Utan stödhjul. På sitt Leiavis var hon säker på att hon kunde cykla jättehårt och fint direkt utan övning och utan nån slag koncentration. Så det blev nog en liten tillfällig törn i hennes ljuvliga självförtroende då cykeln visade sig vara både lite väl stor och ohanterlig för henne. Men vi satte på stödhjulen så nu cyklar hon glatt runt och är stoltast på gatan. Korgen framtill var ju ändå det viktigate. Tilda fick ärva Leias sparkcykel, och den lilla röda väntar på att Laura skall räcka ner till marken. Nåja, kanske hon nu först skulle kunna lära sig att gå i alla fall.

Snöstatus.

Idag tog vi fram vårigare utekläder och åt mellanmål och lekte utan vantar ute i solskenet! Såhär mycket snö finns ännu på vår gård idag. Kiippan på bakgården syntes lite bättre ifjol exakt denhär dagen.

Ett litet steg mot ett mindre klottigt liv: Laura lärde sig idag att dricka smoothie med sugrör. Ingen av våra barn har riktigt fattat dethär med att dricka ur pipmugg, så det har varit att dricka direkt ur glas (läs: hälla innehållet i famnen) eller med sugrör.

Min nya bloggadress kommer förresten att vara mariamamunmamman.wordpress.com. Jag försöker få igång den nu på veckoslutet. Välkommen dit!

Små förändringar.

Tyst på bloggen här, men mindre tyst i min lilla hjärna. Jag har vakat alltför många timmar den senaste tiden och funderat på allt möjligt gällande barnen, jobb och framtiden.

Över fyra och ett halvt år av hemmaliv i ett streck och en vinter med knappt en enda vecka med alla barnen friska gjorde att jag insett att hur mycket jag än gillar att hänga här hemma med mina kids, så behöver jag NÅGOT annat också. Inte mitt heldagsjobb, men något eget projekt som jag kan brinna för och som kanske tillochmed kräver en gnutta hjärnkapacitet. Och jag tror jag har hittat det i form av ordning och reda. Jep, tro det eller ej, men dethär är inget skämt! Jag kommer nämligen i maj att gå en kort  personal organizer utbildning och det kommer naturligtvis att väcka en hel del tankar kring ämnet. På hösten kommer jag högst antagligen att hålla några kurser inom ämnet “få bukt på prylbergen i hemmet”. Men mer om allt dethär kommer.

Så. Denhär bloggen kommer att dela sig på tu. Bloggandet om vårt hemmaliv och vår vardag kommer att fortsätta under en annan adress och denhär bloggen kommer att satsa mera på dethär med kaoshantering, förenkling av livet, ordning och reda och allt sånt. Naturligtvis blandat med lite annat. Förslag till inlägg är förstås mycket välkomna.

På hemmafronten kommer det att hända stora spännande grejer. Jag har lovat att vi skall skaffa en lekstuga ännu i vår och vi har tidigare idag skaffat en cykel åt Leia. En 16 tums riktig cykel med pedaler och korg och rigklocka och allt. Vi får se hur det går, hon själv är åtmistone bombsäker på att hon kan cykla redan. Hoppas vägarna blir bara till veckoslutet. Laura har tagit sina första steg. Men hon lär nog inte börja gå på riktigt ännu på en lång stund, för hon gör ju inget nytt om hon inte är 200% säker på att hon kommer att klara det med glans. Och Tilda, ja, hon fortsätter att vara den lilla klipska flicka hon är, som ofta lever i sin egna fantasivärld.

Påskhäxdagen.

Vi var borta hemifrån idag hela förmiddagen då det hade varit påskhäxrusnig här på vår gata. Så nu sitter vi här med allt vårt påskgodis som häxorna skulle få och måste väl offra oss och vräka i oss det själv. Stackars oss.

Vi far till Österbotten under påsklovet så vi tog och påskpyntade här hemma redan nu. Tejpdekorerade ägg av paff i fönstret och tejpade Mignonägg på bordet. Lite påskgräs åt katterna och finfina fjäderpyssel på väggen blev det i år.

Våra egna två påskhäxor sitter nu nöjt på vardagsrumsgolvet och mumsar i sig sin fångst. Den tredje stackaren sov igenom hela kalaset i år.

Loppisglädje.

Loppisglädjen är tillbaka i detta hushåll! Vi var på loppis igår med flickorna och jag måste säga att efter en medveten paus från loppisar var det riktigt roligt igen. Jag har tex inte varit på vårt närloppis, Nella&Nuttu barnloppiset, en endaste gång i år förrän denhär veckan. Lite samma känsla som förr i tiden när jag faktist hade loppisrundor som hobby och rundade flera loppisar varje vecka.

Här skrev jag lite om mitt nuvarande hatkärleksförhållande till loppisar. Men nu när jag har koll på vad vi redan har i skåpen och vad vi skulle behöva, tex i klädesväg åt flickorna, så är det roligt att besöka loppisar, för jag vet att hittar jag nåt vi behöver infinner sig vinnarkänslan att göra riktiga fynd igen. De som gillar loppisar vet nog vad jag talar om. Nu kan jag satsa på att försöka specifikt bonga det vi saknar. Som dethär sjunde par i vår serie med dessa dojjor som vi kom hem med igår.

(Nope, tyvärr är jag inte sponsrad av detta skomärke, fast de figurerat titt som tätt den senate tiden här på bloggen)

Måndagsfunderingar.

Alltså vilken bra dag det varit!

1) i bilen till musiklekis idag konstaterade jag att för första gången på jag vet inte hur länge hade vi en jättelugn och rolig morgon utan gräl och utan nånslags dispyter kring påklädning eller annat. Med den positiva energi man får av en sådan morgon lever man länge på. Eller åtminstone klarar man av dagens senare konflikter bättre och orkar bättre koncentrera sig på en 4-årings tusen och åter tusen “Varför?” (jep, NU förstår jag vad folk menat med 4-åringarnas frågeålder…)

2) jag var på jumppa, första gången på mycket länge det också (eller jag var ju faktist på jumppa en gång i höstas, men före det var nog på stenåldern) och det gick riktigt bra! Inte bra som i att jag galant skulle orka med alla magmuskelövningar och känna mig allmänt som en vältränad hurtbulle, utan riktigt bra som i att det var jätteroligt och att mitt knä som jag skadade när jag föll i trappan för en tid sedan inte sa upp kontraktet. Att springa går inte, men tydligen går jumppa helt bra.

Ändå har orsaken till tystnad här på bloggen varken varit jobbiga barn eller tränigsmani, utan den största delen av min lediga tid har jag satt på att inventera vårt hem. Jep, jag håller på att gå igenom vareviga låda och skåp här hos oss (förutom makens diffusa lådor med diverse sladdar och annat orkar jag inte röra) och ordnar och sorterar och ifrågasätter om jag verkligen vill spara det. Det är ett stort jobb i en fempersonersfamilj med en massa prylar, men det är roligt och ack så terapeutiskt! Jag är på slutrakan nu och jag kan varna att det kan hända att det blir en del om kaos och kaoshanterig även här på bloggen för det intresserar mig.

“Förenkla ditt liv – få tid att leva”. det är mottot jag försöker leva efter.

Min jumppaflaska med min favoritslogan kommer från Granit som ju skall öppna i Helsingfors senare i vår. Hurra! säger vi alla som gillar ordning och reda samt snygg förvaring.

 

Det sjätte paret i serien.

Det blir nog inga nya svartvita dojjor för mig, jag har ju bl.a. dehär gula, men däremot blev det ett par nya åt Leia inför sommaren (från Zalando). När det kommer till barngrejer (också) är jag nog lite tråkig av mig. Har jag hittat något som jag tycker om så kör jag lätt med samma för alla tre barn. Därför har vi bland annat (fula) Kuoma vinterstövlar i alla storlekar mellan 19 och 27. Vår samling converse dojjor är inte riktigt lika komplett, men håller sakta men säkert på att bli det.

Vi kör tydligen fortfarande hårt med färgkombinationen rosa och turkost på denna blogg.

Det blev rosa, vitt och turkost.

Äntligen! Efter två veckor inom hemmets fyra väggar med snor, feber, sjukdom och allmänt elände är vi alla friska igen. Det firade vi genom att ha en riktig kalashelg med en förlovningsfest igår och ett kombinerat litet 1- och 4-årskalas för kusinerna idag. Kalasbarnet testade och godkände kakans konsistens och alla åt för mycket gott och var allmänt nöjda.

Dekoreringen gjorde jag till stor del med washitejp (är nån överraskad?) på bl.a. ballonger, saftflaskor, flaggor och serveringskärl. Girlangerna pysslade vi med Leia genom att klippa ut cirklar (samanlagt 240 st…) ur restpappersbitar i rätta färger och sy ihop dem. Pompoms gör man lätt av silkespapper (om fås billigt från Tiger eller Tiimari). Pompomen blir nog finare om man hänger upp dem i taket en och en, men det kändes lite onödigt jobbigt då takhöjden är upp till 4,5 m över bordet hos oss. Dekorationerna tog nog en stund att fixa (fast om man gillar småpyslande så gör det ju inget), men de kommer att plockas i en låda och återanvändas på många kalas framöver.

Recepten på både pätkismuffinsen och toffeepopsen är från Kinuskikissa. Här och här. Mitt “heta” tips är att om man använder candymelts istället för choklad att doppa popsen i så skall man smälta det i vattenbad istället för i mikron, som det står på paketet. Hälsar en som brände candymeltsen i mikron fast jag smälte dem på minsta möjliga värme i ett par sekunders cykler.

Att fixa kalas är nog jätteroligt! Tur att familjens nästa kalas är redan direkt efter påsk.

Heavydags.

Tack för alla era snälla kommentarer till det föregående inlägget! Vi håller sakta men säkert på att konvertera från sjuktuga till snorfabrik, så det blir nog bra dethär ännu.

Då vi missade musikleken idag ställde vi till med disco här hemma i morse istället. Arne&co fick stå för musiken och som special guest star hade vi vår stickade vän Heavy-Puppelina. Jag medger inte att vi lyssnar alltför mycket på Heavymusik hos oss i vanliga fall, men det kan gott ändras i framtiden. Åtminstone har våra två yngsta visat tendenser för att gilla just heavymusik. TIldas favoritlåt för tillfället är “Heavy-Puppe” och Laura gillar att headbanga med så gott det går. Dessutom har Laura tre gånger fått på nån musiklista på min telefon då hon lånat den, varav två har varit nån Heavymusiklista. Jag tror bestämt att vi måste förbereda oss för att vårt varma uteförråd kan förvandlas till en replokal för flickornas framtida heavyband.

Att sticka mjukisdjur är förresten rolig variation till sockor och vantar. Fast det finns nog ingen garanti för att nån på riktigt skulle leka med dem. Denhär kaninen modifierade jag från Kotoliving tidningen.